Det var inte så här
Det var inte så här det skulle bli, det var verkligen inte så här!
innan operationen gav en sjuksyster mig lugnande medel som smaka skit o hjälpte inte ett smack, mer än att jag kände mig lite dåsig. "Jag är ett monster när det gäller mediciciner, behöver dubbel dos"
Innan operationen bad jag narkosläkaren att hon skulle se till så jag inte vakna under ingreppet, och hon klappa mig på kinden och lovade mig det.
Innan operationen lovade kirurgen att han inte skulle förstöra mig, så mitt livs dröm aldrig skulle kunna uppfyllas, det försökte han lova mig.
Innan operation kom det tårar, medans jag hade en underbar narkosläkare breve mig som klappa mig på kinden tills jag somna.
efter operationen bröt jag ut i en massa tårar så fort jag vakna och sa, det var verkligen inte så här det skulle bli, allt skulle ju gå bra, jag skulle slippa opereras. Då kom en sjuksköterska och sa jag vet lilla flicka jag har läst din journal och gav mig dropp med morfin, och flytande ipren med citron smak mot smärtan.
En sköterska komma och skjussa upp mig på avdelningen där stoffe satt och sov i en fortölj.
Stoffe vakna och kom fram till mig, Då brast jag ut i tårar igen och sa det var inte så här det skulle bli älskling allt skulle bli bra.
2 timmar ville dom att jag skulle stanna för observation.
En skjuksköterska kom in med ett glas saftsoppa och ett glas vatten. Soffe fick ta droppet och hålla i det medans jag gick upp och kissa, sen fick jag en droppställning så gick jag in och kissa igen antagligen fick jag massa dropp under narkosen också.
Jag hällde i mig det där och tryckte på larmklockan. och bad om att få åka hem
Det fick jag så 20 min var jag nog kvar ist för 2timmar!
Jag och Stoffe åkte upp till avdelning 86 och hälsa på Hanna, Tobben och bebben utan namn. En flicka har dom fått. Hon kom till världen den 16/4 kl 10.37 och vägde 3990, och var 51cm lång och var världens sötaste lilla tjej, har fått näsan av mor sin. Trode jag skulle ta det hårdare än vad jag gjorde men det gick faktiskt jätte bra.
Vi gick ner till cafét och fika, dom käka. Sen for vi hem jag & Christopher.
Jag är inte den som tycker om att tycka synd om mig själv så jag masa iväg mig på nå Mary kay party hos jenny och nina, även fast jag var orklös så tog jag mig dit. Jag hade ju lovat och jag håller det jag lovar.
Får be om ursäkt till e som jag inte svarar på vissa kommentarer eller sms, vissa tider på dygnet har jag ingen ork eller lust.
min sista mening i detta inlägg blir. Livet är allt orättvist ibland!
innan operationen gav en sjuksyster mig lugnande medel som smaka skit o hjälpte inte ett smack, mer än att jag kände mig lite dåsig. "Jag är ett monster när det gäller mediciciner, behöver dubbel dos"
Innan operationen bad jag narkosläkaren att hon skulle se till så jag inte vakna under ingreppet, och hon klappa mig på kinden och lovade mig det.
Innan operationen lovade kirurgen att han inte skulle förstöra mig, så mitt livs dröm aldrig skulle kunna uppfyllas, det försökte han lova mig.
Innan operation kom det tårar, medans jag hade en underbar narkosläkare breve mig som klappa mig på kinden tills jag somna.
efter operationen bröt jag ut i en massa tårar så fort jag vakna och sa, det var verkligen inte så här det skulle bli, allt skulle ju gå bra, jag skulle slippa opereras. Då kom en sjuksköterska och sa jag vet lilla flicka jag har läst din journal och gav mig dropp med morfin, och flytande ipren med citron smak mot smärtan.
En sköterska komma och skjussa upp mig på avdelningen där stoffe satt och sov i en fortölj.
Stoffe vakna och kom fram till mig, Då brast jag ut i tårar igen och sa det var inte så här det skulle bli älskling allt skulle bli bra.
2 timmar ville dom att jag skulle stanna för observation.
En skjuksköterska kom in med ett glas saftsoppa och ett glas vatten. Soffe fick ta droppet och hålla i det medans jag gick upp och kissa, sen fick jag en droppställning så gick jag in och kissa igen antagligen fick jag massa dropp under narkosen också.
Jag hällde i mig det där och tryckte på larmklockan. och bad om att få åka hem
Det fick jag så 20 min var jag nog kvar ist för 2timmar!
Jag och Stoffe åkte upp till avdelning 86 och hälsa på Hanna, Tobben och bebben utan namn. En flicka har dom fått. Hon kom till världen den 16/4 kl 10.37 och vägde 3990, och var 51cm lång och var världens sötaste lilla tjej, har fått näsan av mor sin. Trode jag skulle ta det hårdare än vad jag gjorde men det gick faktiskt jätte bra.
Vi gick ner till cafét och fika, dom käka. Sen for vi hem jag & Christopher.
Jag är inte den som tycker om att tycka synd om mig själv så jag masa iväg mig på nå Mary kay party hos jenny och nina, även fast jag var orklös så tog jag mig dit. Jag hade ju lovat och jag håller det jag lovar.
Får be om ursäkt till e som jag inte svarar på vissa kommentarer eller sms, vissa tider på dygnet har jag ingen ork eller lust.
min sista mening i detta inlägg blir. Livet är allt orättvist ibland!
Kommentarer
Postat av: thessan
jag vet faktiskt inte vad han tar... =( men så dyr tror jag väl inte att han är...
Postat av: Carro
hoppas allt blir bra iaf! vet ju inte vad som hänt men har väl mina aningar om det är om de vi pratade om förrut på msn. massor med krya på dig kramar från både mig och dan=)
Postat av: Dorothéa -Nybliven tvillingmamma till Noah & Jolie.
Jo tack. Det vet nog många.
Tyvärr.
Livet är hårt. Ibland kanske lite för hårt.
Postat av: frugan
min älskade fru. du är allt min favorit och du är så stark dig skulle alla ta lite styrka av i balnd... men jag vet att du tycker de är jobbigt ändå... jag älskar dig för den person du är och hoppas de blir bra snart!
Trackback
